Den 3 juli 2025 meddelade EU-domstolen dom i det uppmärksammade Högkullen-målet och underkände Skatteverkets metod för fastställande av marknadsvärdet vid omvärdering. Högsta förvaltningsdomstolen har genom dom meddelad den 27 januari 2026 avgjort målet i enlighet med EU-domstolens förhandsavgörande.  

EU-domstolens avgörande

Bakgrunden i målet var att bolaget hade tillhandahållit tjänster till koncernbolag med begränsad avdragsrätt och fått betalt enligt en cost plus-metod. I de fakturerade beloppen ingick inte kostnader som enligt bolagets uppfattning utgjorde kapitalanskaffnings- och aktieägarkostnader. Skatteverket ansåg däremot att Högkullens aktiva förvaltning utgjorde en sammansatt tjänst som det inte finns någon motsvarighet till mellan oberoende parter på den öppna marknaden, och att marknadsvärdet därför skulle bestämmas utifrån bolagets samtliga kostnader. Detta ledde till ett mycket högt uppskattat marknadsvärde, delvis på grund av bolagets omfattande kostnadsbas, inklusive kostnader för en planerad börsintroduktion. Skatteverket påförde även skattetillägg på höjningen av utgående moms.

EU-domstolen slog i sitt avgörande fast att de olika tjänsterna som Högkullen tillhandahöll, såsom företagsledning, ekonomi, IT, personaladministration och fastighetsförvaltning, inte utgör ett odelbart, unikt tillhandahållande. I stället ska de ses som separata och urskiljbara tjänster. Att dotterbolagen betalat ett totalpris för samtliga tjänster förändrar inte bedömningen, eftersom koncerninterna prissättningsmodeller kan utformas fritt av parterna själva.

Sammanfattningsvis fann EU-domstolen att förvaltningen består av separata tjänster för vilka det finns jämförbara tjänster på den öppna marknaden. Marknadsvärdet ska därför fastställas enligt sedvanliga principer genom att jämföra med vad motsvarande tjänster kostar på den öppna marknaden, inte genom att utgå från Högkullens interna kostnadsstruktur.

Högsta förvaltningsdomstolens bedömning

Högsta förvaltningsdomstolen har genom dom meddelad den 27 januari 2026 avgjort målet i enlighet med förhandsavgörandet från EU-domstolen.

Högsta förvaltningsdomstolen fastslår i sin dom att Skatteverket, som stöd för sin uppfattning beträffande företagsledningstjänsten, argumenterat för att tjänsten var unik eftersom kostnaden för att producera den var så hög att den därmed inte kunde jämföras med tjänster som säljs på marknaden. Skatteverket hänvisade till HFD 2014 ref. 40, där domstolen uttalade att internprissättning inom en koncern kan påverkas av interna faktorer och att myndighetens bevisning i sådana fall kan inriktas på om ersättningen understiger självkostnaden.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterar dock att EU-domstolens förhandsavgörande tydligt visar att detta synsätt inte är förenligt med mervärdesskattedirektivet. Även vid koncerninterna tjänster krävs att Skatteverket först visar att jämförbara tjänster saknas på den öppna marknaden innan en självkostnadsbaserad värdering kan användas.

Domstolen slår vidare fast att Skatteverket, genom att enbart hänvisa till att tjänsten varit dyr att producera, inte har visat att det saknas jämförbara tjänster på marknaden.  

Högsta förvaltningsdomstolen underkänner även Skatteverkets resonemang beträffande övriga tjänster. Särskilt avvisas myndighetens argument om att ett enhetsbelopp som debiterats för flera tjänster skulle innebära att Skatteverket inte behöver fastställa marknadsvärdet för varje tjänst för sig. Detta synsätt vidhöll Skatteverket även efter avgörandet från EU-domstolen.

Avslutningsvis konstaterar Högsta förvaltningsdomstolen att Skatteverket inte presenterat något underlag som gör det möjligt att fastställa marknadsvärdet för de enskilda tjänsterna. Det finns därför ingen grund för att omvärdera beskattningsunderlaget.

Vår kommentar

EU-domstolens avgörande från juli 2025 utgjorde ett viktigt klargörande av hur omvärderingsreglerna i momslagen ska tillämpas. Att Högsta förvaltningsdomstolen nu har fastställt samma principer i det nationella målet och underkänt Skatteverkets schabloniserade metod innebär en lättnad för många koncerner med blandad verksamhet från ett momsperspektiv.  

Särskilt intressant är att Högsta förvaltningsdomstolen uttalar sig om den bevisning som företetts, vilket är välkommet mot bakgrund av den kritik som förvaltningsdomstolarna fått den senaste tiden avseende sin bevisvärdering i skatteprocesser.

Med beaktande av domen bör det anses klarlagt att värderingen av förvaltning och administration av dotterbolag ska bedömas mot bakgrund av motsvarande tjänster som kan tillhandahållas av externa parter. Domen öppnar även för att bolag som omvärderat sitt beskattningsunderlag enligt Skatteverkets tidigare synsätt kan ha rätt att få tillbaka delar av tidigare redovisad moms.

Hör gärna av er till oss om ni vill diskutera hur domen kan påverka er verksamhet.

‍