Bakgrund

Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) har i ett nytt mål tagit ställning till kostnader som debiterats internt inom en koncern inför försäljning av bolag och i vad mån dessa var avdragsgilla eller ej.

Målet

I målet som gällde inkomstskatt, mervärdesskatt och skattetillägg ändrade HFD Skatteverkets (SKV) och samtliga underinstansers beslut och medgav bolaget avdrag i sin helhet, mål nr 307-308/24.

Ett koncernmoderbolag hade inför en försäljning av koncernen anlitat en konsultfirma för genomgång av ett dotterbolags kostnadsstruktur och funktioner, identifiera möjliga besparingar samt föreslå och vara behjälplig med genomförandet av konkreta kostnadsbesparingsåtgärder. Moderbolaget vidarefakturerade dotterbolaget för konsultuppdraget efter försäljningen. Inledningsvis medgav SKV dotterbolaget avdrag för konsultarvodet både vid inkomstbeskattningen och mervärdesbeskattningen genom grundbeslut. SKV omprövade emellertid dessa och nekade nu avdrag i sin helhet samt påförde skattetillägg avseende mervärdesskatteavdragen. Beslutet motiverades med att konsultarvodet var en ägarkostnad med anledning av försäljningen och inte hänförlig till dotterbolagets verksamhet, eftersom syftet med konsultuppdraget var att maximera priset vid försäljningen av koncernen.

Dotterbolaget bestred SKV:s beslut och överklagade först till förvaltningsrätten och sedan till kammarrätten, vilka båda gjorde samma bedömning som SKV. Talan fullföljdes till HFD som meddelade prövningstillstånd och medgav fullt avdrag samt befriade dotterbolaget från påfört skattetillägg.

HFD:s resonemang

HFD inledde med att påminna om helt grundläggande bestämmelser för avdragsrätt.

Uttrycket ”utgifter för att förvärva och bibehålla inkomster” inbegriper inte endast sådana utgifter som har ett samband med näringsidkarens intäkter, dvs. som avser förvärv av varor och tjänster för att skaffa intäkter, utan även sådana utgifter som avser åtgärder för att minska utgifter i verksamheten (se t.ex. RÅ 1986 ref. 128). Det är således tillräckligt för rätten till avdrag att utgiften har samband med näringsidkarens verksamhet. När det gäller ett aktiebolag föreligger vidare en klar presumtion för att dess utgifter uppfyller villkoret för avdragsrätt (jfr RÅ 2000 ref. 31).

Det förhållandet att ägarna av koncernen har gynnats ekonomiskt av effektiviseringen av dotterbolagets verksamhet och dess ökade lönsamhet saknar betydelse eftersom det ligger i sakens natur att ett bolags lönsamhet – eller bristande lönsamhet – alltid avspeglas i värdet på aktierna i bolaget. Att det var koncernmoderbolaget som anlitade konsultbolaget inför en förestående avyttring av koncernen och att konsultarvodet delvis var beroende av vilket pris som uppnåddes vid avyttringen saknar också betydelse. Av det anförda följer att utgifterna för konsulttjänsterna utgör en kostnad i dotterbolagets näringsverksamhet. Bolaget ska därför medges avdrag för utgifterna. Underinstansernas avgöranden vad avser inkomstskatt ska således upphävas. Eftersom utgifterna för konsulttjänsterna utgör en kostnad i bolagets verksamhet ska avdrag medges även för den ingående mervärdesskatt som är hänförlig till utgifterna. Underinstansernas avgöranden vad avser mervärdesskatt och skattetillägg ska således också upphävas.

Att ägarna av den avyttrade koncernen hade gynnats ekonomiskt av effektiviseringen av dotterbolagets verksamhet och dess ökade lönsamhet saknar enligt HFD betydelse eftersom det ligger i sakens natur att ett bolags lönsamhet – eller bristande lönsamhet – alltid avspeglas i värdet på aktierna i bolaget.

Med anledning av detta undanröjde HFD underinstansernas avgöranden avseende inkomstskatt, samt mervärdesskatt och skattetillägg.

Vår kommentar

Vi delar givetvis HFD:s bedömning i detta fall, där utgången aldrig kunnat bli en annan oavsett hur man argumenterar från SKV sida. Enligt vår uppfattning är det med bakgrund av HFD:s dom tveksamt att SKV överhuvudtaget drivit processen och synnerligen anmärkningsvärt att såväl en förvaltningsdomstol och en kammarrätt missat så grundläggande skatterättsliga frågor som var i det aktuella fallet. Det som dock var mest uppseendeväckande enligt vår uppfattning var att SKV påförde skattetillägg för felaktigt avdragen ingående mervärdesskatt och att domstolarna överhuvudtaget inte övervägde att medge befrielse.

Kammarrätten (Göteborg mål nr 2852-2854/23) hade en intressant motivering till varför avdrag inte skulle medges.

Kammarrätten anser att utredningen visar att konsultavtalet från den 18 januari 2018 mellan koncernmoderbolaget och konsultbolaget huvudsakligen har ingåtts för att ägarna till koncernen, ska få ut maximalt värde vid en framtida försäljning. Det förhållandet att Success Fee enligt avtalet endast skulle utgå vid en avslutad försäljning, samt kopplades till storleken på försäljningspriset, talar med styrka för att kostnaderna för avtalet varit ett led i aktieförsäljningen. Det kan därmed konstateras att avtalet lett till att aktieförsäljningen genomfördes (jfr RÅ 1970 Fi 2071 och RÅ 1992 ref. 55) och att över hälften av konsultkostnaden avser Success Fee, beräknat på försäljningspriset. Konsultarvodet får mot den bakgrunden anses vara en kostnad för avyttring av koncernen och inte en avdragsgill driftskostnad för bolaget. Skatteverket har därmed haft fog för sitt beslut att vägra bolaget kostnadsavdrag för konsultkostnaderna samt avdrag för den ingående mervärdesskatt som belöper på dessa kostnader.

Här har man enligt vår bedömning tydligt gått vilse i kopplingen mellan att det är ett värdeskapande, formen för hur betalning skulle ske och att det senare kom att ske en försäljning. Hade detta stått sig även i HFD hade effekterna blivit betydande och det hade blivit fritt fram för SKV att jaga/hitta på nya kreativa argument för varför kostnader ska vägras i anslutning till en bolagsförsäljning. HFD gick givetvis inte i denna fälla utan grundade sitt beslut på gällande regler och regeltolkning.

Oaktat denna dom kan det föreligga problem att dra gränsen mellan vad som kan anses som utgifter som har samband med näringsidkarens verksamhet och rena försäljningsomkostnader. I det senare fallet får det anses klarlagt att rena förmedlingstjänster och dylikt endast kan utgöra utgifter i verksamheten om ingen avyttring kommer tillstånd, dvs misslyckade affärer.

Vi noterar särskilt att varken HFD, underinstanserna eller SKV tycks göra någon åtskillnad i bedömningen av rätten till avdrag avseende inkomstskatt och mervärdesskatt. Domskälen i alla instanser synes uteslutande fokusera på den inkomstskattemässiga kopplingen till intäkternas förvärvande, trots att det den mervärdesskatterättsliga bedömningen ska göras enligt reglerna i mervärdesskattelagen och ytterst mot bakgrund av EU:s mervärdesskattedirektiv. I SKV:s beslut konstateras åtminstone att verket anser att konsultkostnaderna är en ägarkostnad och därmed saknar koppling till bolagets mervärdesskattepliktiga verksamhet. Även om vi delar HFD:s slutsats att avdragsrätt ska föreligga i båda skatteslagen hade det varit intressant om de hade utvecklat domskälen även på mervärdesskatteområdet. Avslutningsvis i denna del så håller vi det inte för osannolikt att ägarbolaget hade kunnat medges avdragsrätt ingående mervärdesskatt belöpande på kostnaderna om de hade klassificerats som försäljningskostnader, mot bakgrund av rättsutvecklingen (särskilt HFD 2023 ref 41 och KRNG 5919–5220-23 och 5922-23).

Att vid transaktioner dra gränsen om vad som kan utgöra avdragsgilla utgifter i verksamheten eller icke avdragsgilla försäljningsomkostnader är inte lätt och stöd i form av rättsfall är tämligen få. PRETAX kan bistå med rådgivning vid omstruktureringar, förvärv och avyttringar och säkerställa att rätt åtgärder vidtas och dokumenteras så att avdragsrätt inte går förlorad.

‍