‍Bakgrund

Ränteavdrag har länge varit en central del av det svenska skattesystemet och erbjuder företag en möjlighet att minska sina skattepliktiga inkomster genom avdrag för räntor på lån. Detta system har dock varit föremål för återkommande lagstiftning och rättsliga prövningar sedan 2009, vilket nu har lett till en klargörande dom angående dess tillämpning.

Rättsfallet

I det aktuella fallet prövades frågan om en undantagsregel för ränteavdrag, dvs om avdrag ska vägras på grund av att lånet lämnats inom intressegemenskapen och tillkommit uteslutande eller så gott som uteslutande av skattemässiga skäl, kunde tillämpas i en situation där låntagaren hade ett verkligt behov av lånet. Målet behandlades av Högsta Förvaltningsdomstolen (mål nr 6988-24), som drog slutsatsen att undantagsregeln ej är tillämplig när det föreligger ett verkligt lånebehov.

Omständigheter vid lånet

Låntagaren i fråga, ett svenskt AB, avsåg att ta upp ett betydande lån inom koncernen för att finansiera ett förvärv av ett externt bolag. Det svenska bolaget hade tidigare lån till ett belgiskt koncernbolag, som flyttats till ett irländskt koncernbolag, och avsåg att fortsätta låna från det irländska koncernbolaget. Det kan noteras att det irländska bolaget hade egna anställda, inga skattemässiga underskott och finansieras med egna medel. Skälet för att förlägga den koncerninterna utlåningsverksamheten till Irland var att man hade möjlighet att välja funktionell valuta och redovisningsvaluta samt att beskattningen var förmånlig, 12,5 %.

Skatteverket hade ifrågasatt avdraget med motiveringen att lånet hade sin grund i en omotiverad slussning av medel som uteslutande hade som syfte att ge intressegemenskapen en skatteförmån. Vidare ansåg verket att det var fråga om förfarandemissbruk varför bolaget inte hade rätt att åberopa den fria etableringsrätten inom EU/EES. Bolaget hävdade dock att lånet var nödvändigt för att kunna genomföra förvärvet och att om långivaren varit ett svenskt bolag det förelegat koncernbidragsrätt och att avdraget därför borde medges.

Domstolens resonemang

Domstolen fokuserade på syftet med undantagsregeln för ränteavdrag, som är att förhindra att skattemässiga avdrag används för att skapa obefogade skatteförmåner. Domstolen framhöll att undantagsregeln är tillämplig i rena missbrukssituationer och att det krävs mycket lite av affärsmässiga skäl för att utesluta tillämpningen av regeln.

I detta fall konstaterade domstolen att som förutsättning för att vägra avdrag enligt undantagsregeln Skatteverket har bevisbördan för att visa att lånet till minst 90 - 95 % ända upp till 100 % uppkommit för att ge en väsentlig skatteförmån. Detta innebär att regeln endast ska tillämpas i rena missbruksfall där det föreligger en mycket hög grad av skatteplanering.

Med hänsyn till att bolaget skulle använda lånet för ett externt förvärv och därmed uppfyllde ett verkligt finansieringsbehov förelåg inte ett missbruksfall där undantagsregeln ska tillämpas. Därför fann domstolen att ränteavdraget skulle medges.

Konsekvenser av domen

Denna dom har betydande konsekvenser för hur ränteavdrag hanteras framöver. Den klargör att undantagsregeln inte kan användas för att förhindra avdrag i situationer där lånet har ett verkligt kommersiellt syfte. Vidare har Skatteverket en betydande bevisbörda att visa att lånet uteslutande eller så gott som uteslutande ska ge en väsentlig skatteförmån. Detta ger låntagare en större säkerhet och förutsägbarhet i sin skattehantering.

Sammanfattning

Högsta Förvaltningsdomstolens dom angående ränteavdrag och undantagsregeln betonar vikten av att bedöma lånets verkliga syfte. Domen slår fast att undantagsregeln inte är tillämplig när det föreligger ett verkligt lånebehov, vilket ger en tydligare riktlinje för framtida skatteärenden kring ränteavdrag. Vidare poängterades tydligt att Skatteverket har bevisbördan. Med detta sagt är det givetvis viktigt att bolagen själva dokumenterar de affärsmässiga skälen vid lån inom intressegemenskapen (normalt inom koncern men även andra samband kan vara aktuella).

PRETAX har företrätt bolag i liknande skatteprocesser. Mot bakgrund av den rättspraxis som nu finns kan det finnas skäl att gå igenom tidigare nekad avdragsrätt och att begära omprövning av Skatteverkets beslut. Det är möjligt att gå tillbaka sex år i tiden. Ni är välkomna att höra av er för en diskussion.

‍