I mars 2025 publicerade vi artikeln "De svenska företrädaransvarsreglerna strider mot allmänna rättsprinciper", där vi efter genomgång av ett stort antal ärenden och domar konstaterade att tillämpningen av företrädaransvaret i praktiken är strikt och schablonmässig och att den, enligt vår bedömning, strider mot både objektivitets- och proportionalitetsprincipen samt mot EU-rätten. Sedan dess har lagstiftaren infört nya regler om befrielse från betalningsskyldighet. Frågan är i vilken utsträckning reformen faktiskt möter den kritik vi riktade.

Kritiken i korthet

I mars 2025-artikeln identifierade vi flera brister i hela kedjan från Skatteverkets utredning till förvaltningsrätternas domar:

*Bristande objektivitet i utredningen. Skatteverkets frågeformulär till företrädare gav enligt vår genomgång intrycket att myndigheten redan bestämt sig för utgången innan företrädaren ens hörts.
*Schablonmässig rättstillämpning. Domarna vi granskade var mallartade och tog liten hänsyn till personliga omständigheter till och med allvarlig sjukdom har underkänts som skäl. En del mål har dessutom avgjorts som s.k. E-mål av en ensam domare trots de långtgående konsekvenserna för den enskilde.
*Proportionalitetsprincipen tillämpas inte i praktiken, trots att den är lagfäst i 2 kap. 5 § SFL och 2 kap. 21 § regeringsformen.
*Konflikt med EU-rätten. Vi jämförde med EU-domstolens dom i mål C-1/21 om de bulgariska företrädaransvarsreglerna, där ansvar endast aktualiseras vid ond tro och orättmätigt berikande, och är subsidiärt till indrivning från bolaget. Den svenska modellen, menade vi, saknar denna koppling till ett faktiskt klandervärt agerande och blir därmed ett de facto strikt ansvar.

Vad har reformen faktiskt ändrat?

Från den 30 juni 2026 gäller en ny lydelse av 59 kap. 15 § SFL: befrielse ska ske om det är oskäligt att företrädaren är betalningsskyldig, i stället för det tidigare kravet på "särskilda skäl". Fyra faktorer ska särskilt beaktas, däribland för första gången uttryckligt kodifierat på denna plats proportionalitet: om betalningsskyldigheten står i rimlig proportion till försummelsen.

Möter reformen kritiken? En punkt-för-punkt-bedömning

Proportionalitet: delvis. Att proportionalitet nu är en egen, namngiven befrielsegrund ger ett tydligare lagstöd för det argument vi förde redan i mars 2025. Det är i sig ett erkännande från lagstiftaren av att utfallet i strikta fall kan bli oskäligt.

Objektivitet i Skatteverkets utredning: nej. Reformen rör befrielsebedömningen, inte hur ärenden initieras eller utreds. Den kritik vi riktade mot hur frågeformulären är utformade och mot brister i den inledande opartiska prövningen berörs inte alls av de nya reglerna.

Schablonmässig domstolsprövning: osäkert. Lagtexten ger visserligen domstolarna ett tydligare verktyg för en nyanserad bedömning. Men om förvaltningsrätterna fortsätter att pröva mål om företrädaransvar mekaniskt och även fortsättningsvis avgör dem som E-mål med en ensam domare finns en påtaglig risk att den nya, i grunden mer generösa, lagtexten ändå tillämpas lika restriktivt som den gamla. Det återstår att se i praxis.

Det subjektiva rekvisitet och jämförelsen med EU-rätten: nej, inte i grunden. Detta är enligt vår bedömning den viktigaste begränsningen i reformen. Själva ansvarsgrunden i 59 kap. 13 § SFL att grov oaktsamhet i praktiken presumeras av att en "samlad avveckling" inte skett i tid är oförändrad. Befrielseregeln är en prövning som sker efter att ansvar redan konstaterats, och bevisbördan för att ansvaret är oskäligt ligger fortsatt på företrädaren. Det skiljer sig fortfarande fundamentalt från den bulgariska modell vi lyfte fram, där ansvar över huvud taget inte uppstår utan ond tro och orättmätigt berikande. Reformen flyttar alltså inte tillämpningen närmare den ordning EU-domstolen godtog i C-1/21 den ger bara en möjlighet att i efterhand mildra konsekvenserna av ett ansvar som fortfarande kan uppstå strikt.

Sammanfattande bedömning

De nya reglerna är ett steg i rätt riktning och ett erkännande av att proportionalitet måste vägas in. Men de adresserar inte kärnan i den kritik vi förde fram i mars 2025: att ansvaret uppstår på ett sätt som i praktiken är strikt, att utredningen brister i objektivitet, och att svensk tillämpning enligt vår bedömning fortsatt riskerar att stå i strid med EU-rätten på mervärdesskatteområdet. Vi ser reformen som en delvis, inte fullständig, respons på den problematik vi identifierat, och kommer att följa hur proportionalitetsgrunden tillämpas i praxis.

Vad bör ni som företrädare göra nu?

*Om ni fått eller riskerar att få ett beslut om företrädaransvar, dokumentera noggrant er faktiska roll, ert inflytande och de åtgärder ni vidtagit detta blir relevant både för ansvarsfrågan och för en eventuell oskälighetsprövning.
*Åberopa proportionalitetsgrunden uttryckligen och tidigt i processen, snarare än att förlita er på att den beaktas ex officio.
*Kontakta oss för en genomgång om ni står inför ett ärende om företrädaransvar särskilt om omständigheterna i ert fall liknar dem vi beskrivit i våra tidigare artiklar.

‍