News / Articles

Inledning

Regeringen har sedan tidigare aviserat ett antal skatteförslag varav de flesta genomförs. Mest anmärkningsvärt är att följande skatteförslag helt saknas i budgeten:

· Sänkt bolagsskatt

· Ändrade ränteavdragsregler

· Ändrade regler för FOU-avdrag

· Ändrade expertskatteregler

· Ändrade regler om skattetillägg

Förslag för företag

Följande förslag avser företagande och som är alla kända sedan tidigare har presenterats:

· Skattereduktion inför för gåvor av juridiska personer. Gäller gåvor om minst 2 000 kr och högst 800 000 kronor vilket ger en maximal skattereduktion om 164 700 kr. Ska tillämpas from 1 januari 2026 och avser gåvor som lämnas efter 31 december 2025.

· Enklare och bättre skatteregler för delägare i fåmansföretag, dvs de sk 3:12 reglerna. Vi kommentar särskilt dessa ändringar.

· Förlängd tillfälligt utökad nedsättning av skatt på jordbruksdiesel m.m. under 2026.

· Finansdepartementet har remitterat promemorian ”Förbättrat regelverk om beskattning av skog”. Regeringen avser att under 2025 återkomma till riksdagen med ett förslag. Förslaget väntas träda i kraft den 1 april 2026.

· Regeringen aviserar ett system med nedsatt alkoholskatt för drycker från oberoende småproducenter, motsvarande det som finns för öl från oberoende småbryggerier. Ändringen förväntas träda i kraft den 1 juli 2026.

· Därtill tillkommer ett antal andra mycket specifika ändringar av energiskatt (behandlas inte här).

· En tillfällig nedsättning av arbetsgivaravgifterna för 19–23-åringar införs. Nedsättningen innebär att endast ålderspensionsavgiften och hälften av de övriga avgifterna ska betalas på ersättning upp till 25 000 kronor per kalendermånad. Förslaget omfattar perioden 1 april 2026 till 30 september 2027.

· Höjning av allmän löneutgift från 11,62 % till 12,62 % vilket tillfaller staten i sin helhet. Föräldraförsäkringsavgiften i arbetsgivaravgifterna och i egenavgifterna sänks till 2,00 procent. Efterlevandepensionsavgiften i arbetsgivaravgifterna och i egenavgifterna sänks till 0,30 procent. Arbetsskadeavgiften i arbetsgivaravgifterna och i egenavgifterna sänks till 0,10 procent. Detta leder sammantaget till att den allmänna löneavgiften höjs till 12,62 procent. I realiteten är allmän löneutgift en statlig skatt på all löneinkomst som uppbärs tillsammans med arbetsgivaravgifterna och egenavgifterna.

Förslag för ”hushållen”

Regeringen har i budgeten valt att satsa på hushållen vilket förväntas ge positiva effekter för näringslivet och därigenom minska arbetslösheten. I korthet innebär förslagen följande:

· Sänkt matmoms från 12 % till 6 %. Sänkningen är temporär och ska gälla from 1 april 2026 tom 31 december 2027. Vi kommentar särskilt samtliga momsändringar.

· Sänkt energiskatt på el. Skattesatsen from 1 januari 2026 fastställs till 41,1 öre per kilowattimme

· Sänkt SINK (statlig inkomstskatt för utomlands bosatta) från 25 % till 22,5 % from 1 januari 2026 och sedan slutligen 20 % from 1 januari 2027.

· Fordonsskatten på husvagnar tas bort from 1 februari 2026.

· Skatten på arbetsinkomster, pension och sjuk- och aktivitetsersättning sänks bla genom att jobbskatteavdraget förstärks och ett ytterligare förhöjt grundavdrag för personer fyllda 66 år. Gäller from 1 januari 2026.

· Det inför en skattefri jobbpremie i vissa fall, som gäller from 1 januari 2026. En statlig ersättning till den som under viss tid har fått försörjningsstöd enligt socialtjänstlagen och som därefter får inkomst av anställning samt inte får försörjningsstöd (jobbpremie) ska inte tas upp till beskattning.

· Skattefriheten för förmån av laddel på arbetsplatsen bör göras permanent och rätten till avdrag för drivmedelsutgifter vid tjänsteresor bör utvidgas. Skattefriheten för förmån av elektricitet för laddning av personbil klass I, lätt lastbil, motorcykel, moped eller cykel vid en laddningspunkt eller ett eluttag som tillhandahålls av arbetsgivaren i anslutning till arbetsplatsen bör gälla tills vidare. Rätten till avdrag för utgifter för drivmedel förenade med tjänsteresor bör utvidgas till att omfatta den som har en laddhybrid som förmånsbil och laddar den med elektricitet som arbetsgivaren tillhandahåller i anslutning till arbetsplatsen utan att betala för elektriciteten. De kommande förslagen bör träda i kraft den 1 juli 2026.

· Beloppsgränsen för avdrag för bl.a. resor mellan bostad och arbetsplats höjs från 11 000 kr/år till 15 000 kr/år. Förslagen ska tillämpas from 1 januari 2026.

Kommentar

Det är tydligt att regeringen främst riktat budgeten mot hushållen och sänkning av skatt på arbetsinkomster. Vidare får hushållen en inte obetydlig sänkning av matmomsen. Allt i förhoppning om att hushållen ska börja konsumera mera och därmed få fart på hjulen och minska arbetslösheten.

När det gäller företagssidan saknar budgeten flera klara och väntade ändringar vilket förvånar något. Möjligen ska detta beredas vidare särskilt och presenteras senare men det är något märkligt att överhuvudtaget inte nämna något om bolagsskatt/ränteavdrag/FOU-avdrag/expertskatt/skattetillägg men vi får kanske nöjet att se dessa förslag under hösten.

PRETAX har under det senaste året drivit ett stort antal mål kring företrädaransvar och hur de svenska reglerna på området förhåller sig till EU-rätten. Företrädaransvaret är långtgående och ställer extremt höga krav på företrädare att agera – eller som det benämns, vidta ”verksamma åtgärder” – innan skatterna förfaller till betalning för att undvika personligt ansvar. Inom ramen för vårt arbete har vi sett situationer där företrädare helt saknat möjlighet att agera proaktivt på det sätt som lagen kräver, exempelvis för att man varit allvarligt sjuk, inte förstått vilket ansvar man åtar sig som styrelseledamot eller helt enkelt inte vetat om att man valts in i en styrelse (ja, man kan väljas in utan vetskap, Bolagsverket gör inga kontroller). Vi har också sett fall där Skatteverket väljer att driva ett personligt betalningsansvar mot företrädare i situationer där Skatteverket fattat offensiva omprövningsbeslut i efterhand. I sådana situationer anses betalningsansvaret infalla på ursprungligt förfallodatum, dvs. då den ursprungliga deklarationen lämnats in. Eftersom det är kronologiskt omöjligt att vidta ”verksamma åtgärder” proaktivt när beslut fattas i efterhand är företrädare i sådana situationer utan möjlighet att undgå solidariskt betalningsansvar. Detta är inte bara djupt problematiskt utan också klart företagsfientligt.

En genomgång som Svenskt Näringsliv låtit göra utföra under 2024 ger för handen att företrädaransvar har utdömts i förvaltningsrätt och kammarrätt i 99 % av målen som prövats av domstolarna under 1 november 2021 till 31 mars 2024 (568 av 573 mål). Som en del i vårt arbete har vi undersökt de svenska reglernas förenlighet med proportionalitetsprincipen såsom den kommer till uttryck i EU-rätten. Vi tycker att frågan är intressant, inte minst mot bakgrund av de historiska utfallen där i princip samtliga mål slutat med utdömt ansvar.

Vår bedömning är att det finns skäl att ifrågasätta såväl hur långtgående de svenska reglerna är, som hur de tolkas och tillämpas mot bakgrund av EU-rätten. Detta har förts fram i de processer där vi försökt få till en omprövning av de debiteringsbeslut som följer på dom om företrädaransvar. Hittills har underrätterna emellertid dömt av ett stort antal mål utan att pröva argumenten i sak. Istället har domstolarna typiskt sett nöjt sig med att kortfattat konstatera att de inte anser att besluten strider mot proportionalitets- och objektivitetsprincipen och således inte är oförenliga med EU-rätten. Hur man kommit till det domslutet är emellertid höljt i dunkel.

Bristen på motivering i domskälen leder till stor frustration hos de som ålagts ett solidariskt ansvar, då det lämnar dem med upplevelsen att inte få frågan prövad, med kvarstående ekonomiska konsekvenser som inte sällan är förödande. Vår uppfattning är att domskälen är så knappa att det måste anses tveksamt från ett rättssäkerhetsperspektiv och menar att frågan är av sådan vikt att en prövning av regelverket från Högsta Förvaltningsdomstolen skulle behövas, både för att skapa klarhet och för att skingra tvivlen om en rättvis prövning.        

På senare tid har dock utvecklingen på området tagit viss fart, vilket sannolikt beror på den ökade uppmärksamhet som problematiken har fått de senaste åren. Regeringen har den 11 september lämnat in en lagrådsremiss till Lagrådet med förslag på ändringar i skatteförfarandelagen avseende företrädaransvar. Enligt förslaget ska en företrädare helt eller delvis kunna befrias från betalningsskyldighet om det anses oskäligt, med särskilt angivna omständigheter som vägledning vid bedömningen. Regeringen föreslår att vid denna bedömning ska särskilt följande omständigheter beaktas:

1. företrädaren saknat ägarintresse och bestämmande inflytande i den juridiska personen,

2. företrädaren vidtagit verksamma åtgärder för att begränsa skadan av den underlåtna betalningen,

3. företrädarens betalningsförmåga är varaktigt nedsatt på grund av ålder, sjukdom eller liknande förhållande, eller

4. betalningsskyldigheten inte står i rimlig proportion till försummelsen.

Därutöver införs en möjlighet att ansöka om ett två månader långt rådrum, vilket innebär att prövningen av företrädarens ansvar skjuts upp till rådrumsperiodens slut. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2026.

Vi ser positivt på den föreslagna ändringen, men hade gärna sett att grunden för befrielse hade utökats ytterligare. Enligt vår mening bör fler relevanta omständigheter beaktas vid prövningen av om ett betalningsansvar är oskäligt. Det återstår att se om förslaget kommer att antas i sin nuvarande utformning, samt i vilken utsträckning rättstillämpningen i så fall kan komma att förändras vid prövningar av företrädaransvar framöver.

‍

Den 1 augusti 2025 avkunnade EU-domstolen dom i målet C‑602/24 - W. (Exportation à l’insu de l’assujetti). Domen rör tolkningen av artikel 146.1 b i mervärdesskattedirektivet, som handlar om undantag från mervärdesskatt vid export av varor från EU. I det aktuella fallet mellan bolaget W och den polska skattemyndigheten, uppstod frågan om varor som ursprungligen deklarerats som unionsinterna leveranser, men som senare exporterades utanför EU genom köparens försorg, utan leverantörens vetskap, ska kunna kvalificeras som export och därmed undantas från skatteplikt.

Bakgrund

Bolaget W hade under åren 2017 och 2018 levererat äpplen till ett bolag i Förenade kungariket, A.E., och deklarerat försäljningarna som unionsinterna leveranser. Enligt fraktsedlar skulle varorna transporteras från Polen till Litauen. Skattemyndigheten konstaterade dock att äpplena i stället exporterades direkt till Belarus, vilket ledde till att leveransen inte längre kunde betraktas som en unionsintern leverans.

Den polska skattemyndigheten ansåg att W inte på ett tillbörligt sätt hade kontrollerat leveransens slutdestination utan endast nöjt sig med att formellt bekräfta leveransen i Litauen baserat på underskriften från den förare som hade utfört transporten av varorna. Skattemyndigheten fann därför att försäljningen utgjorde en inhemsk leverans, som skulle beskattas med 5 procent i stället för den föreskrivna 0-procentsatsen för export.

Bolaget W överklagade beslutet och hävdade att leveransen borde omklassificeras som indirekt export, vilket skulle ge rätt till en skattesats på 0 procent, eftersom den polska skattemyndigheten hade konstaterat att varorna faktiskt hade exporterats till Belarus rent fysiskt av en aktör som agerade i köparens namn och för dennes räkning. Den nationella domstolen hänsköt frågan till EU-domstolen för att få vägledning.

EU-domstolens bedömning

EU-domstolen klargjorde att för att en transaktion ska kvalificeras som en export i mervärdesskattemässigt hänseende, krävs det att de objektiva villkoren för en exportleverans är uppfyllda, vilket innebär att:

1. Rätten att som ägare förfoga över varorna har övergått från säljaren till köparen.

2. Säljaren visar att varorna har försänts eller transporterats ut ur unionen och varan därigenom fysiskt har lämnat EU:s territorium.

EU-domstolen konstaterade att det inte har någon betydelse om varorna inte kom fram till den ursprungliga destinationsorten inom EU (Litauen) eller om exporten genomfördes utan leverantörens vetskap. Det centrala är att varorna faktiskt exporterades ut ur EU och att detta kan bevisas, exempelvis genom tullhandlingar. Vidare fastslog domstolen att begreppet ”leverans av varor” ska tolkas objektivt och är tillämpligt oavsett syfte eller resultat av de aktuella transaktionerna. Skattemyndigheten behöver därför inte undersöka avsikten hos den beskattningsbara personen eller beakta någon annan parts avsikt i leveranskedjan.

Domstolen underströk att skattemyndigheter inte får neka exportundantaget enbart på grund av att leverantören inte har de rätta exporthandlingarna, om det står klart att varorna har lämnat EU:s territorium. Det skulle strida mot principen om skatteneutralitet att neka undantaget enbart baserat på formella brister.

Slutsats

EU-domstolen konstaterade att för att en transaktion ska betraktas som en export och därmed undantas från skatteplikt, krävs det att varorna faktiskt har lämnat EU, vilket i detta fall var bevisat. Det faktum att leverantören inte hade bekräftat exporten med rätt dokumentation har ingen betydelse för om undantaget från skatteplikt ska tillämpas, så länge de materiella villkoren är uppfyllda.

Vår kommentar

Domen medför ett viktigt klargörande för företag som är verksamma inom gränsöverskridande handel inom och från EU. Den bekräftar att den faktiska exporten – det vill säga varornas fysiska transport ut ur EU – är avgörande för att kunna hantera försäljningen som en export från ett mervärdesskattehänseende, och att detta gäller oavsett eventuella formella avvikelser eller leverantörens vetskap, så länge det inte finns något bedrägligt syfte bakom transaktionen. Nationella skattemyndigheter måste säkerställa att villkoren för exportundantaget är proportionerliga och inte orättvist straffar företag för formella brister när den faktiska exporten kan styrkas.

‍

Skatterättsnämnden har i ett förhandsbesked bedömt att uthyrning av studiolägenheter med en maximal vistelsetid om fyra eller sex månader utgör skattepliktig rumsuthyrning i en verksamhet som liknar hotellrörelse enligt 10 kap. 36 § första stycket 4 mervärdesskattelagen.

Bolaget i fråga erbjuder fullt utrustade lägenheter med pentry, sängkläder, handdukar, schampo och tvål. Bolaget tillhandahåller städning en gång i veckan och vid utflytt och gästen har tillgång till reception samt kringtjänster i form av möjlighet att köpa frukost, tvättjänster och ytterligare städning. Uthyrningen riktar sig till både privatpersoner och företag, och ersättningen tas ut per dygn. Den genomsnittliga vistelsetiden är omkring 43 dagar, och bolaget avser att justera villkoren så att vistelsen kan vara upp till fyra eller sex månader, utan möjlighet till förlängning.

Skatteverket menade att den föreslagna verksamheten inte är skattepliktig eftersom uthyrningstiderna överskrider tre månader, vilket enligt Skatteverket går utanför ramen för vad som kan ses som hotellverksamhet. Skatterättsnämnden ansåg däremot att den föreslagna modellen, med tydligt begränsad vistelsetid och omfattande kringtjänster, innebär ett tillfälligt boende och ett aktivt utnyttjande av fastigheten i enlighet med EU-domstolens praxis. De aktuella tidsgränserna för vistelse ryms enligt nämnden inom vad som i nationell och EU-rättslig praxis betraktas som tillhandahållande av logi under en kortare tid, särskilt eftersom ingen möjlighet till förlängning finns. Särskild vikt synes ha lagts vid att det inte är möjligt att förlänga vistelsen bortom sexmånadersgränsen. Nämnden betonade att bestämmelsen om skattepliktig logi ska ges en vid tolkning och fann sammanfattningsvis att det är fråga om ett tillfälligt boende och ett aktivt nyttjande av fastigheten.

Vår kommentar

Förhandsbeskedet är ett principiellt viktigt och välkommet avgörande som tydligt utmanar Skatteverkets restriktiva tolkning av begreppet ”kortare tid”. Genom att godta vistelser om upp till sex månader som skattepliktiga inom ramen för hotelliknande verksamhet klargör Skatterättsnämnden att bedömningen ska göras utifrån en helhetsanalys av verksamhetens innehåll och karaktär, snarare än en strikt gräns vid tre månader. Beskedet bidrar därför till ökad förutsebarhet och rättssäkerhet för verksamheter som tillhandahåller tillfälligt boende.

Förhandsbeskedet är överklagat av Skatteverket och vi ser fram emot att frågan slutligen prövas av HFD. Om förhandsbeskedet står sig så kommer såväl investeringskalkyler som löpande hantering att påverkas positivt.

‍

Skatteverket har i ett nytt ställningstagande, ”Finansiell leasing, mervärdesskatt”, dnr 8-272671-2025, redogjort för när ett avtal om finansiell leasing ska bedömas som en leverans av vara enligt mervärdesskattelagen. Ställningstagandet ersätter ett tidigare ställningstagande från den 22 mars 2024, dnr 8-2815541. Liksom i sitt tidigare ställningstagande anser Skatteverket att det avgörande för bedömningen är om det vid avtalets ingående objektivt sett framstår som uppenbart att leasingtagaren i praktiken kommer att förvärva varan, vilket innebär att transaktionen i realiteten är ett köp och inte en uthyrningstjänst. Så är fallet om köparen är skyldig att köpa varan eller om det finns en köpoption som är så förmånlig att det framstår som det enda ekonomiskt rationella alternativet att utnyttja den.

En viktig nyhet i förhållande till det tidigare ställningstagandet från mars 2024 är att Skatteverket har lagt till att även en säljoption kan medföra att avtalet ska bedömas som en leverans av vara. En säljoption innebär att säljaren har rätt att kräva att köparen, vid avtalstidens slut, antingen köper varan eller anvisar en annan köpare. Skatteverket anser att detta kan jämställas med ett krav på förvärv om det redan vid avtalets ingående framstår som uppenbart att säljaren kommer att utnyttja denna rätt – det vill säga om det enda ekonomiskt rationella alternativet för säljaren är att kräva köp.

Detta anses vara fallet om säljaren inte kan visa att följande två förutsättningar är uppfyllda:

1. Det är redan vid tidpunkten för undertecknandet av avtalet rimligt att anta att varans marknadsvärde vid avtalstidens slut kommer att vara betydligt högre än det avtalade utköpspriset

2. Säljaren har, vid tidigare liknande avtal, vid mer än enstaka tillfällen faktiskt återtagit varan.

Vid sådan finansiell leasing ska hela ersättningen, inklusive räntor, ingå i beskattningsunderlaget. Anledningen är att krediten då endast utgör ett medel för att möjliggöra leveransen av varan, som därmed är den huvudsakliga transaktionen.

Vår kommentar

Genom sitt nya ställningstagande gör Skatteverket en mer omfattande tolkning av vilka fall av finansiell leasing som ska betraktas som leverans av vara. Det intressanta i detta är att Skatteverket utökar tillämpningen, vilket innebär att fler leasingavtal kan komma att klassificeras som varuleveranser i momslagens mening. Konsekvenserna av en omklassificering kan bli stora för såväl leasegivare som leasetagare då momsen kan behöva redovisas in redan när kontraktet startas. Särskilt allvarliga blir konsekvenserna när objekten utgörs av personbilar som riskerar att träffas av momslagens avdragsförbud om leasingavtalet omklassificeras som ett köp. Vi följer utvecklingen noga och står gärna till tjänst för att hjälpa er att tolka vad det nya ställningstagandet innebär för just er verksamhet.

‍

PRETAX driver sedan en tid tillbaka ett projekt kring företrädaransvar där vi bl.a. gått igenom domar från förvaltningsrätterna under de senaste sex åren och talat med ett stort antal personer som ålagts solidariskt betalningsansvar för skatteskulder som uppkommit i juridiska personer som de varit företrädare för. Som ett led i arbetet har vi även analyserat de svenska reglerna om företrädaransvar i skatteförfarandelagen och hur de tillämpas av Skatteverket och domstolar.

I den här artikeln undersöker vi om de svenska reglerna kring företrädaransvar, och hur de tillämpas, innehåller det skydd för individen som krävs för att balansera det allmännas intresse av att skatter ska betalas in på rätt sätt och i rätt tid.

Regelverket

I skatteförfarandelagen (SFL) anges att om en företrädare för en juridisk person uppsåtligen eller av grov oaktsamhet inte har betalat en skatt eller avgift, är företrädaren tillsammans med den juridiska personen skyldig att betala skatten eller avgiften. I bedömningen av om företrädaransvar ska aktualiseras finns således ett s.k. subjektivt rekvisit, företrädaren ska på ett eller annat sätt uppsåtligen eller av grov oaktsamhet ha åsidosatt sina skyldigheter mot det allmänna.

För att säkerställa balansen mellan det allmännas intressen och den enskildes skydd regleras också hur en företrädare ska agera för att undvika solidariskt betalningsansvar. För att undvika personligt ansvar ska företrädaren ha vidtagit sådana åtgärder som krävs för att få till en samlad avveckling av bolagets skulder med hänsyn till alla borgenärers intressen innan skatterna förfallit till betalning, s.k. ”verksamma åtgärder”. Sådana åtgärder utgörs av ansökan om konkurs eller företagsrekonstruktion. I vissa fall kan även en fullständig betalningsinställelse ses som en verksam åtgärd och utgöra hinder mot företrädaransvar.

Erbjuder då verkligen regelverket möjlighet för företrädare att vidta ”verksamma åtgärder” för att undgå personligt ansvar för ett bolags skatteskulder? Svaret på den frågan är dessvärre nej. Vår undersökning har visat att det finns en mycket vanlig situation där det är omöjligt att som företrädare undgå personligt ansvar. Detta har att göra med hur reglerna i skatteförfarandelagen är utformade gällande när betalningsskyldigheten för företrädare anses ha uppstått. Betalningsskyldigheten är nämligen knuten till den tidpunkt vid vilken skatten eller avgiften ursprungligen skulle ha betalats (59 kap. 13 § 2 st. SFL). Det betyder att såväl en frivillig rättelse av en deklaration som ett omprövningsbeslut av Skatteverket kommer att hänföras till den ursprungliga deklarationstidpunkten.

Skatteverket tillämpar företrädaransvarsreglerna på alla typer av juridiska personer från aktiebolag till ideella föreningar och dödsbon.

De svenska reglerna medför ett strikt ansvar vid omprövningar i efterhand

I mål om företrädaransvar prövas endast om en person varit företrädare för bolaget när skatten förföll till betalning, att skatten inte betalades på förfallodagen samt om företrädaren inlett ”verksamma åtgärder” innan förfallodagen.

Alla ändringar genom omprövningsbeslut i efterhand innebär således en ändring av den skatt som förföll till betalning i den ursprungliga, och genom beslutet, korrigerade redovisningsperioden.

Att ett omprövningsbeslut medför att den ändrade skatten eller avgiften knyts till den tidpunkt vid vilken skatten eller avgiften ursprungligen skulle ha betalats medför att det de facto är omöjligt för en företrädare att inleda några samlade avvecklingsåtgärder i tid för att undgå ett solidariskt betalningsansvar. Den relevanta tidpunkten för att vidta sådana åtgärder har redan passerats när omprövningsbeslutet fattas. Detta får till följd att en företrädare, med bästa vilja att göra rätt, inte kan skydda sig mot att bli solidariskt betalningsskyldig med den juridiska personen för dess skatter.

Den svenska tillämpningen av reglerna om solidariskt betalningsansvar är alltså helt strikt när skatten justeras efterhand. Oavsett om ett omprövningsbeslut avser en svår eller osäker skatterättslig fråga så aktualiseras ett strikt solidariskt betalningsansvar för företrädaren om den juridiska personen saknar möjlighet att betala enligt omprövningsbeslutet, vilket inte är ovanligt då det ofta rör väsentliga belopp.

Nedanstående beskrivning visar med tydlighet att ansvaret är helt strikt vid omprövningsbeslut i efterhand.

Det förlopp som redovisas är representativt för hur regelverket fungerar vid omprövningsbeslut i efterhand. När Skatteverket fattar ett omprövningsbeslut i efterhand, så medför reglerna i skatteförfarandelagen att betalningsskyldigheten är knuten till den tidpunkt vid vilken skatten eller avgiften ursprungligen skulle ha betalats.

I exemplet ovan fattas beslutet den 15 maj 2024. Betalningsskyldigheten är emellertid knuten till den ursprungliga förfallodagen för skatten, dvs. den 26 februari 2023.

Bolaget i exemplet representeras av en omdömesgill företrädare som, trots att alla möjliga åtgärder utretts, inser att Bolaget inte kommer att klara av den skatteinbetalning som omprövningsbeslutet medför. Företrädaren ansöker därför om att försätta Bolaget i konkurs den 1 juni 2024, dvs. före tidpunkten för förfallodagen för omprövningsbeslutet som är den 12 juni 2024. 

I och med att betalningsskyldigheten knyts till tidpunkten för den ursprungliga förfallodagen, dvs. den 26 februari 2023, saknar det betydelse med avseende på det solidariska betalningsansvaret att företrädaren agerat omdömesgillt och skyndsamt efter att omprövningsbeslutet har fattats. För att undgå solidariskt betalningsansvar för skatten hade företrädaren behövt ansöka om konkurs redan på den ursprungliga förfallodagen för redovisningsperioden, dvs. deklarationsdagen, den 26 februari 2023, vilket givetvis är omöjligt då tiden är linjär. Draget till sin spets så medför reglerna att det enda sättet för en företrädare att säkerställa att undgå ett personligt betalningsansvar för Bolagets skatter att ansöka om konkurs eller vidta motsvarande ”verksamma åtgärder” i samband med varje deklarationsinlämning eller anmäla sin egen avgång.

Det strikta företrädaransvar som aktualiserasvid justeringar av skatten i efterhand är inte proportionerligt. Här ligger,enligt vår uppfattning, ett stort ansvar på Skatteverket och domstolar att inteålägga företrädare solidariskt betalningsansvar i situationer då den enskildeinte har möjlighet att vidta verksamma åtgärder, eftersom det medför attindividens rätt till skydd för egendom åsidosätts. Vår genomgång visar tyvärratt någon sådan hänsyn inte tas.

Krav på proportionalitet i praxis

EU-domstolen har fastslagit att god förvaltningssed kräver att en sådan förvaltningsmyndighet som skattemyndigheten, inom ramen för sin kontrollskyldighet, gör en omsorgsfull och opartisk prövning av samtliga relevanta omständigheter för att försäkra sig om att den vid antagandet av sitt beslut har tillgång till de mest kompletta och tillförlitliga uppgifterna för detta ändamål¹. Därtill har domstolen slagit fast att sanktioner inte får införas utan en noggrann prövning av överträdelsens art och svårhetsgrad och att sanktioner måste följa unionsrätten och dess allmänna rättsprinciper, särskilt proportionalitetsprincipen och rätten till god förvaltning².

Ovanstående dom gällde påförande av en sanktion och vi menar att den strikta svenska tillämpningen av företrädaransvarsreglerna för i vart fall historiska beskattningsbeslut med fog kan jämföras med en sanktion.

HFD har inte prövat ramarna för företrädaransvaret vid justeringar av skatten i efterhand men har uttalat att tillämpningen av bestämmelserna om företrädaransvar ska vara nyanserad och att utrymmet för att undkomma sådant ansvar inte får bestämmas alltför restriktivt. Vi menar att domstolens uttalande i vart fall indikerar att en företrädare inte borde kunna åläggas ett strikt ansvar.

Att ålägga företrädare för en juridisk person ett strikt solidariskt betalningsansvar strider mot såväl fast praxis från HFD och EU-domstolen³ som mot proportionalitetsprincipen. Strider svenska regler mot EU-rätten så är Skatteverket skyldig att ge EU-rätten företräde⁴.

Skatteverket ska alltid göra proportionalitetsavvägningar innan myndigheten fattar beslut. Beaktande av proportionalitetsprincipen ska göras oavsett vilken typ av beslut som Skatteverket ska fatta. Att detta inte har gjorts framgår med all tydlighet av de beslut och domar vi tagit del av inom ramen för vårt arbete. Därmed strider tillämpningen av reglerna om solidariskt betalningsansvar mot proportionalitetsprincipen och EU-rätten.

Det är angeläget att såväl Skatteverket som förvaltningsdomstolarna inom ramen för prövningen av om solidariskt betalningsansvar beaktar proportionalitetsprincipen och de krav som ställs i praxis. Nuvarande ordning där företrädare åläggs strikt ansvar för bolags skulder, helt utan möjlighet att vidta de åtgärder som skulle freda deras privatekonomiska sfär kan inte fortgå. Utöver att företrädare riskerar långvarig ekonomisk ökenvandring finns en påtaglig risk att reglerna sätter hämsko på näringslivet och viljan att driva företag eller engagera sig i styrelsearbete.

‍

_{1 C-746/22, Slovenské energetické strojárne, punkt 50 och där angiven rättspraxis.}

_{2 C-164/24 p.45f.}

_{3 RÅ 2009 ref. 72 och C-1/21.}

_{4 C-103/88.}

‍

Bakgrund

Skatterättsnämnden har kommit med ett nytt förhandsbesked gällande skattemässigt avdrag för värdeminskning på byggnad.

Förhandsbeskedet

I förhandsbeskedet Dnr 71-24/D hade sökanden under vissa beskattningsår underlåtit att göra skattemässiga avdrag för värdeminskning på innehavd byggnad. De aktuella åren gick inte längre att ompröva och sökanden ville därför veta om det var möjligt att göra dessa skattemässiga avdrag under ett senare beskattningsår alternativt förlänga den skattemässiga avskrivningsplanen.

Skatterättsnämndens resonemang

Skatterättsnämnden konstaterade att det visserligen inte var uteslutet att tolka den aktuella lagtexten på så sätt att ett avdrag under ett senare beskattningsår alternativt en förlängning av avskrivningsplanen var möjligt. Trots detta kom Skatterättsnämnden fram till att en sådan tillämpning inte bör vara tillåten med anledning av att

1. det sedan länge varit fastställt att avdrag som inte kunnat utnyttjas ett beskattningsår, inte får förskjutas och avräknas ett senare beskattningsår och att

2. lagstiftningsförslag som föreslagit ett möjliggörande av förlängd skattemässig avskrivningsplan för byggnad lagts fram men att det aktuella lagstiftningsförslaget inte genomfördes.

Sammanfattningsvis innebär alltså förhandsbeskedet att ett skattemässigt värdeminskningsavdrag på byggnad som har underlåtits att genomföras ett visst beskattningsår inte kan dras av ett senare beskattningsår, vare sig genom ett högre avdrag det senare året eller genom att avskrivningsplanen förlängs. Om tiden för omprövning av det aktuella beskattningsåret har gått ut förloras alltså det skattemässiga avdraget i sin helhet för nämnda år.

Vår kommentar

Vi delar Skatterättsnämndens bedömning och uppmanar näringsidkare som innehar byggnader att se över sina skattemässiga avskrivningar på byggnaderna så att de skattemässiga avdragen inte går förlorade.

Förhandsbeskedet har överklagats till Högsta Förvaltningsdomstolen.

PRETAX kan bistå med en genomgång och säkerställa att avdragsrätt inte förloras.

‍

The Administrative Court of Appeal rules that the VAT on the sale of NFTs should be governed by the associated asset.

preTAX has represented a company in proceedings against the Swedish Tax Agency regarding the sale of 3D animations linked to Non-Fungible Tokens (NFTs). The Swedish Tax Agency considered that the primary supply was the NFTs themselves and that the sale should be subject to a 25% VAT. The company, on the other hand, argued that the customer was interested in the 3D animation and that the provision of the NFT and the functions it entails were subordinate to the associated 3D animation. Thus, the supply should be seen as the sale of art, and the reduced tax rate of 6% should apply.

The Administrative Court of Appeal (sw: kammarrätten) opined that a system for verifying ownership generally is considered to have limited value if there is no associated asset for which the ownership is verified. Against this background, the court judged that it was the 3D animations that constituted the primary supply in the company's sales. Therefore, each transaction should be seen as a single provision where the VAT is determined based on the tax rate applicable to the turnover of the associated asset. According to the court, the applicable tax rate in this case is therefore the reduced rate of 6% applicable to art.

Our comments

We agree with the court's conclusion. An NFT is best regarded as a contract that regulates how the sale and ownership of the associated asset are to be governed. The sale of the NFT itself is subordinate to the sale of the associated asset. In other words, it is not the NFT itself, but the associated asset that the customer is interested in, and both the tax liability and the VAT should be governed by what the associated asset constitutes.

The court's decision emphasizes the importance of correctly assessing what the primary supply consists of and what the customer actually requests. From a VAT perspective, this means that although it may be tempting to assess everything digital as electronic services, reality is significantly more complex.

‍

New rules concerning economic employer concept and new obligations for all companies having personnel in Sweden will enter into force from the 1st of January 2021.

Economic employer

According to the new rules a foreign employee employed by a foreign employer will no longer be exempted from tax in Sweden according to the Special Income Tax Act for Non-Residents (SINK) if the employee’s work in Sweden is considered as a part of a staffing arrangement with a Swedish company.

In such case, the Swedish company will be considered as the employee's economic employer and the employee will be taxed in Sweden from the first workday. The decisive factor for taxation is who the employee does the work for, and not who pays the salary.

Only work carried out in Sweden for a very limited period shall be exempted from the rules. This exemption applies for work carried out for a maximum of 15 consecutive working days or a maximum of 45 working days per calendar year.

A foreign employer will be required to withhold tax in Sweden for employees who are covered by the economic employer concept. Therefore, the foreign employer will then also be obliged to register for PAYE-purposes in Sweden.

Withholding of tax in no-employment situations

Swedish companies must withhold preliminary tax of 30% on payments to foreign companies for work carried out in Sweden if the foreign company is not registered for F-tax at the Swedish Tax Agency.

Foreign companies must withhold preliminary tax of 30% on payments for work performed in Sweden if the receiver of the payments is not registered for F-tax at the Swedish Tax Agency.

Specific information to the Swedish Tax Agency

The Swedish Tax Agency requires information from foreign self-employed individuals and companies without a permanent establishment in Sweden to assess whether there is a tax liability in Sweden or not. Information regarding time spent in Sweden and the nature of the work performed in Sweden must therefore be provided to the Swedish Tax Agency.

The Swedish Tax Agency is preparing guidelines regarding the information provided to the Swedish Tax Agency. These guidelines are not yet available. The information will be filed on an annual basis and the due date will be the same as the due date for the income tax return.

Comments

The new rules entail a significant change for foreign companies, which are doing business in Sweden. The transition to an economic employer concept requires foreign companies to identify and analyze if the employees will be taxable in Sweden from the first workday. Foreign companies and subcontractors also need to assess if they must be registered for F-tax in Sweden and what is required to comply with the new rules.

Please feel to contact us if you have any questions regarding the new legislation and how your business can be compliant with the new rules. We will be more than happy to assist you through this!

Adjustments to the new tax rules for the corporate sector

The 1st of January 2019 new EBITDA interest deduction tax rules were implemented for the corporate sector. The new tax rules have led to situations where the limitation has effectively partially reduced historical tax losses for companies expanding. In order to correct this, the government proposes that corporations that wholly or partially cannot deduct the yearly interest costs, because of the limit, will in some cases be able to adjust their deductions for previous years in relation to the denied interest deductions.

Tax reduction for investments

The proposal represents a temporary tax reduction on investments in inventory. The reduction, which means that a lower income tax is paid, is proposed to be up to 3,9% of the acquisition value of the inventory. The tax reduction will apply to inventory purchased during 2021.

Reduced general payroll tax for 19–23-year-olds.

The government proposes a temporary reduction of 37% of the payroll tax for 19–23-year-olds from the 1st of April 2021 to the 31st of March 2023. The purpose for the reduction is to off-set the negative effects of the pandemic on youth employment and to stimulate the hiring of new employees.

The expert tax on foreigners becomes more competitive.

Foreign experts, researchers, and key people can currently get a tax reduction for at most the first three years of their limited visit to Sweden. The government proposes to extend this reduction to the first five years. The proposed change would be implemented for those who began their stay after the 31st of May 2020.

Enhanced FoU-deduction

The FoU-deduction means that companies that employ people working in the research and development fields pay a reduced payroll tax and a lower general payroll fee. By enhancing this deduction, the government intends to improve the opportunities for companies to conduct research and development in Sweden.

The proposal means that the qualifying time worked on research and development is reduced per employee to at least half of the calendar month and simultaneously the maximum reductions is increased from SEK 450 000 to SEK 600 000 per month.

Comments

Generally the proposals are favorable for many Swedish companies and most welcome.

Contact us for further details how this may be applicable to your operations in Sweden.

‍

In a recent decision, the Swedish Tax Agency has declared that converting a virtual currency to a traditional currency is not a transaction that falls within the scope of VAT. The logical conclusion is that the Swedish Tax Agency has accepted virtual currencies as legal tender and the exchange is simply a conversion of one currency to another currency.

The Agency is currently auditing companies that mine virtual currencies or who provide hash power to clients who mine currencies. The Swedish Tax Agency has recently denied an alleged mining company reimbursement of VAT, on the grounds that the company did not have a business activity falling within the scope of VAT.

The Swedish Tax Agency have asserted that the mining of a crypto coin is not a transaction, as there is no purchaser of the mining company’s service. The subsequent exchange or sale of the mined coin into a fiat currency is not a transaction from a VAT perspective, as the miner is performing the exchange on their own behalf.

The Agency’s judgment on this matter makes it clear that this decision applies irrespective of the virtual currency that is exchanged.

The ramifications of the Swedish Tax Agency’s decision

It should be noted that the European Court of Justice has ruled that the service of changing one legal currency to another is a service transaction. It has further ruled that a bitcoin is not goods and consequently a service, but neither a legal currency nor a negotiable instrument. A supply of services has a very broad scope and is in essence everything that is provided under a legal relationship where the provider is remunerated for the supply of the service.

preTAX has asked the Swedish Tax Agency if the legal arguments being presented are the individual tax officers’ own opinions or the Agency’s official standpoint. We have recently received the following answer:

“The draft decision presents the results of the Swedish Tax Agency's investigation. The legal conclusions are part of the outcome. It is therefore the Swedish Tax Agency's investigation and the Swedish Tax Agency's conclusions, which the Swedish Tax Agency stands for. I can't make it clearer than that”.

Judging from the above statement, we might infer that the legal arguments presented reflect the official stance of the Agency and in extension the Swedish government.

Arguments could be made that the mining activity is subject to VAT. However, the Agency’s view that the exchange of a virtual currency to another currency is not a transaction is ground-breaking. Either the Agency has invented a new (non-) transaction form for VAT purposes, or it accepts all virtual currencies as legal currency and the exchange as simply a transfer of one currency to another at the equivalent value.

A few conclusions can be made when interpreting the Swedish Tax Agency decision in the light of the rules set out by the European Court of Justice:

1. The Swedish Tax Agency considers that all virtual currencies should be treated the same irrespective of the characteristics and rights derived from the individual coins;
2. The conversion of a virtual currency to a legal currency is not a transaction and, it would seem, irrespective of what value you give the virtual currency;
3. The only reasonable conclusion to the non-transaction is that the opinion of the Swedish Tax Agency is that the parties to the exchange are only trading legal currency at equivalent intrinsic values.  

At the same time, the Swedish Tax Agency’s decision leaves a number of unanswered questions, including:

• What are the boundaries of a virtual currency, and to what extent can diverse services and rights be included in the virtual currency?
• Is it possible to give a virtual currency any given value at a sale and thereby shift profits between entities and countries?
• What are the income tax consequences for private individuals and for companies exchanging virtual currencies?
• What are the consequences from a regulatory standpoint?

Although it is not entirely clear what the legal basis for the Swedish Tax Agency’s decision is, it appears that the Agency is taking radical steps in both the tax treatment of virtual currencies and what constitutes a virtual currency. Right now, it is difficult to fully appreciate the full impact of the Agency’s decision, and to know whether the Agency’s decision will stand up in court. Finally, while this does create opportunities and challenges from a taxation perspective it also raises a number of important regulatory issues as well.

‍

In order to relief the consequences of the Covid-19 outbreak the Government has presented proposals for corporate liquidity.

In brief, the proposals include the following:

Deferral of payment of taxes and fees

Possibility of deferral of payment of VAT, social security contributions and preliminary tax for employees. Interest will be calculated from the day of the deferral and until full payment of the deferred amount has been made with an efficient annual interest rate of approximately 3.1 %.

Short-term lay-off

The possibility of short-term lay-off of staff and the State paying up to 50% of employees’ wages.

The government has announced improvements to the short-term lay-off system to make it more powerful. The short-term lay-off system is proposed to be temporarily strengthened. The government proposes that the employer should be able to reduce the working hours of employees by up to 80 per cent, of which the state bears most of the cost. The rules shall apply for three months with start from 1 May 2020.

The proposed rules mean that the costs for the employer will bed reduced. The salary cost of an employee is reduced by over 70 per cent while the employee is allowed to retain almost 90 per cent of his/her original salary. Combined with the reduced employer contributions, up to 86 per cent of the total salary cost can be lifted from the employer during May and June.

Sick pay responsibility

The State takes over sick pay responsibility for the first two weeks of sick leave during April and May 2020.

State loan guarantee

A state loan guarantee which means that the State guarantees 70 % of new loans from banks to companies which, due to the consequences of the coronavirus, have experienced financial difficulties, but are otherwise viable. The guarantee is issued to the banks, which in turn provide guaranteed loans to companies. Each company is proposed to borrow a maximum of SEK 75 million, but exceptions can be made.

Preliminary corporate tax payments

Companies can make an adjustment of the preliminary income tax if they have been affected by the virus. The adjustment means that companies can avoid excess preliminary tax payments, if they believe that the income during the financial year will be lower than they had previously stated. The adjustment should be made by submitting a new preliminary income tax return for the current year. The Swedish Tax Agency can adjust the preliminary income tax during the entire year and up to six months following the end of the tax year.

Temporary reduction of social security contributions

Temporary reduction of social security contributions during the period 1 March to 30 June 2020. The reduction will be applicable for up to 30 employees and for salaries of up to SEK 25 000 per employee per month, which would result in tax relief of up to SEK 5 300 per employee per month. In order to provide a corresponding reduction to sole traders they only have to pay the pension contribution and two thirds of the other social security contributions and the general payroll tax in 2020. The rules are proposed to enter into force on 6 April 2020.

Rental costs in vulnerable industries

Temporary discount for rental costs in vulnerable industries. Compensation is given with a maximum of 50 per cent of the reduced fixed rent, but a maximum of 25 per cent of the original fixed rent. The aid may be applied retroactively and shall apply for the period from 1 April to 30 June 2020.

Allocation to tax reserves

100 percent of the taxable surplus from 2019, up to a maximum of SEK 1 million, may be allocated to tax reserves. The taxable profit allocated can be offset against possible future losses. The proposed rules mean that many can get a repayment of preliminary tax for 2019 that has already been paid. However, in order to receive repayment, a new preliminary income tax return has to be submitted. The rules are proposed to enter into force in April 2020 and apply retroactively for 2019.

Opportunity to put your company dormant

Companies that are dormant in the event of unemployment will be exempted from the rule that companies may only be laid dormant once for five years.  

Contact us for further details how this may be applicable to your operations in Sweden.

‍

The Government’s proposal

In response to the Covid-19 outbreak the Government has presented a proposal to mitigate the current and future liquidity stress for many companies.

Deferral of payment of taxes and fees

The proposal allows companies to defer payment of

• Social Security Contributions,
• Withholding tax on employees' salaries, and
• VAT which is reported monthly or quarterly.

The deferral is allowed for three months' worth of tax payments and for a maximum period of time of 12 months. Three months’ tax payment is specified as:

• For companies that report VAT quarterly, one VAT return and three PAYE returns.
• For companies that report VAT monthly, three VAT returns and three PAYE returns.

Interest will be calculated from the day of the deferral and until full payment of the deferred amount has been made with an efficient annual interest rate of approximately 4,85 %, out of which 1,25 % constitutes the cost interest rate and 3,6 % constitutes a special deferral fee. The interest cost is not deductible for income tax purposes which makes it comparable to a deductible interest of aprox. 6.6 %.

The new rules are proposed to take effect on 7th of April 2020 but can be applied retroactively from 1 January 2020. This means that companies which have paid the above taxes and fees for January to March may have the payments temporarily refunded from the Swedish Tax Agency.

In addition to the proposal for a deferral of payment of taxes, the Government issued two more proposals to ease liquidity stress for companies.

Short-term lay-off of employees

If necessary, the State may step in and pay up to 50 % of employees' salaries for a limited amount of time. The construction is similar to short-term work, but the subsidy rate is increased.

The State takes over the sick pay liability

The state will temporarily, during April and May, take over the sick pay responsibility for all companies. In practice, this should mean that the State also takes over responsibility for the payment of sick pay for the temporarily revoked qualifying period (first day of absence). According to the proposal, the application for sick pay must be made to the Swedish Social Insurance Agency (Försäkringskassan) by the employee and thus not by the employer.

Existing opportunities to reduce liquidity stress

Adjustment of preliminary tax payments

Please note that the Government's proposal does not include deferral of the payment of preliminary tax for companies (F-tax). If it is assessed that the profit for the year will be adversely affected by the virus outbreak, all companies have the opportunity to request an adjustment to the preliminary tax payments on the grounds that the result is likely to be lower than the estimated result that the preliminary tax is based on (normally the reported result of the previous financial year). The request is made electronically or on form SKV 4313 for legal persons and SKV 4314 for sole traders and persons who are partners in partnerships.

Deferral of payment due to temporary cash flow problems

The Swedish Tax Agency has also issued a press release stating that companies that are already experiencing temporary liquidity pressures can apply for a deferral, in accordance with the already applicable grounds for deferral due temporary payment difficulties. A requirement for such a deferral is that it can be demonstrated that sufficient funds will be available to pay the tax after the deferral period has ended. No such requirement has been communicated regarding the new deferral rules proposed to apply from 7 April. You can read more about this here.

Comments

The Government's support package is welcomed and offers concrete support to Swedish companies' liquidity challenges in the coming months. However, there are some considerations before companies apply to deferral of tax payments.

The deferral is not 'free' but runs at an interest rate equal to approximately 6.6 % of deductible annual interest. In other terms it is a credit. If payment cannot be made when the deferral is finally due in one years’ time, the interest rate will rise further to approximately 16,25 %.

Nor is it clear from the Government's communique that an exception would be made with regard to the directors liability for unpaid taxes and fees in the event that the taxes and fees still cannot be paid when the period of deferral has ended. The outset is therefore, that the company's directors become personally liable for unpaid taxes and fees in the event of future bankruptcy.

The aid package is likely to be of great help for companies experiencing temporary liquidity problems but who believe in a turnaround as soon as the dust of the virus outbreak has settled. For companies that are more uncertain about the long-term effects of the virus outbreak, consideration should be given to the cost of the deferral in relation to alternative credit options, in particular with regard to the liability of the company directors.

For preTAX, it is business as usual, albeit to a greater extent through work from home. We are available for individual guidance and questions regarding the above.  

‍