Skatteverket har i ett nytt ställningstagande, ”Finansiell leasing, mervärdesskatt”, dnr 8-272671-2025, redogjort för när ett avtal om finansiell leasing ska bedömas som en leverans av vara enligt mervärdesskattelagen. Ställningstagandet ersätter ett tidigare ställningstagande från den 22 mars 2024, dnr 8-2815541. Liksom i sitt tidigare ställningstagande anser Skatteverket att det avgörande för bedömningen är om det vid avtalets ingående objektivt sett framstår som uppenbart att leasingtagaren i praktiken kommer att förvärva varan, vilket innebär att transaktionen i realiteten är ett köp och inte en uthyrningstjänst. Så är fallet om köparen är skyldig att köpa varan eller om det finns en köpoption som är så förmånlig att det framstår som det enda ekonomiskt rationella alternativet att utnyttja den.

En viktig nyhet i förhållande till det tidigare ställningstagandet från mars 2024 är att Skatteverket har lagt till att även en säljoption kan medföra att avtalet ska bedömas som en leverans av vara. En säljoption innebär att säljaren har rätt att kräva att köparen, vid avtalstidens slut, antingen köper varan eller anvisar en annan köpare. Skatteverket anser att detta kan jämställas med ett krav på förvärv om det redan vid avtalets ingående framstår som uppenbart att säljaren kommer att utnyttja denna rätt – det vill säga om det enda ekonomiskt rationella alternativet för säljaren är att kräva köp.

Detta anses vara fallet om säljaren inte kan visa att följande två förutsättningar är uppfyllda:

1. Det är redan vid tidpunkten för undertecknandet av avtalet rimligt att anta att varans marknadsvärde vid avtalstidens slut kommer att vara betydligt högre än det avtalade utköpspriset

2. Säljaren har, vid tidigare liknande avtal, vid mer än enstaka tillfällen faktiskt återtagit varan.

Vid sådan finansiell leasing ska hela ersättningen, inklusive räntor, ingå i beskattningsunderlaget. Anledningen är att krediten då endast utgör ett medel för att möjliggöra leveransen av varan, som därmed är den huvudsakliga transaktionen.

Vår kommentar

Genom sitt nya ställningstagande gör Skatteverket en mer omfattande tolkning av vilka fall av finansiell leasing som ska betraktas som leverans av vara. Det intressanta i detta är att Skatteverket utökar tillämpningen, vilket innebär att fler leasingavtal kan komma att klassificeras som varuleveranser i momslagens mening. Konsekvenserna av en omklassificering kan bli stora för såväl leasegivare som leasetagare då momsen kan behöva redovisas in redan när kontraktet startas. Särskilt allvarliga blir konsekvenserna när objekten utgörs av personbilar som riskerar att träffas av momslagens avdragsförbud om leasingavtalet omklassificeras som ett köp. Vi följer utvecklingen

noga och står gärna till tjänst för att hjälpa er att tolka vad det nya ställningstagandet innebär för just er verksamhet.

‍